Flöden:
Inlägg
Kommentarer

Arkiv för kategori ‘Poesi’

Ung poesi antologi 2009

”Jag är papper och penna och fläckar och damm. Jag är den första kärleksförklaringen du vågade visa. Jag är de ensamma nätterna, jag är regnet och månen. Vinden, molnen och sedan solen. Jag är det enda som fick dig att våga. Jag är allt du skämdes för. Jag satt på din säng och strök ditt [...]

Läs hela inlägget »

Ett av de värsta scenarier en människa kan tänka sig är att få beskedet att ens tid snart är ute, att ställa sig öga mot öga med döden. Det beskedet drabbades Claudia av när hon var 17 år till följd av cancer. En av hennes önskningar var att få fortsätta leva genom familj och vänner [...]

Läs hela inlägget »

    Matilda Södergrans debutdikter är en urladdning. De ger uttryck för sådant som i högsta grad finns men som saknar språk. Dikterna försöker hitta det språket, förklara, anklaga, de ger uttryck för en kvinnlig sexualitet utan att hemfalla åt pornografi eller idealisering. Hon drar ådrorna ur är akuta dikter om intimitet, kroppslighet, plats, distans. [...]

Läs hela inlägget »

Samtiden letar sig tillbaka in i dikten i Elisabeth Hjorths debutsamling Kärnfamiljen. Med utgångspunkt i sig själv söker hon kärnan eller bristen på kärna i dagens samhälle, i familjen och i tron.

Läs hela inlägget »

Detta är en samling språkystra och lystna dikter – i dem växer krasse, violer och jakaranda, björkar knoppas och vitsippebacken är som mjölk. Även om där finns ett stråk av vemod, är detta dikter som får läsaren att känna sig riktigt genomsköljd av kärlek och bli en aning lyckligare.

Läs hela inlägget »

Makt, auktoritet, uttalsmandat… I Konsumentköplagen: juris lyrik kunde man hävda att hur och var någonting sägs är större än vad som sägs; ordet är inte fritt, utan har att verka i det redan skrivna eller sagda. Om frågetecknet verkade i Sond (Börjels debutbok), om åsiktsmaskineriets utropstecken verkade i Skåneradio (Börjels andra bok), så verkar punkten [...]

Läs hela inlägget »

Spegelsken av Cecilia Hansson

     Snart är nian slut. Bland fejkade lacostekrokodiler och pasteller skapas egna lagar. Vad är egentligen gott? Och vem äger rätten att döma? Spegelsken utspelas i ett drömlikt nittonhundraåttiotal i en småstad som kunde vara din.

Läs hela inlägget »

Det är omöjligt att inte påminnas om sin egen utsatthet och nakenhet och förödmjukelse; den som blir när den som man vill inte vill en tillbaka. Hur jävla helvetiskt ont det gör att inte vara önskad, behövd, älskad. Det är det som Andreas Gustavssons vackra, exakta men ändå explosiva långdikt handlar om. Hur fult det [...]

Läs hela inlägget »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.